Min dotter har nu bott hos oss sedan i December, problemen har kommit och gått, det ena har avlöst det andra. Av hennes tidigare upplevelser som ni har kunnat läsa om i texterna Dotter + Styvfar = Sant och även Min Dotter flyttar till oss Så skall jag berätta vidare i historien och mitt mål arr att komma fram till dags datum.Nåväl ett par veckor in i Januari 2006 så har det varit ett par besök på Polisen för förhör, och återförhör. Hon har börjat skolan och även skaffat sig en del olika vänner. En dag så bara faller hon ihop och krampar som en besatt, hon rullar ihop i en liknande fosterställning och gråter och mumlar, fattar inte ett smack av vad som händer men kan snart konstatera att det hela liknar panik. Efter en god stund så får jag henne lugn och vi sätter oss ner och pratar om det hela, jag får förklaringen att det bara svartna och att hon fick en flashbacks av sitt tidigare liv. Jag konsulterar vid en tid senare en dockor som vill kolla henne lite närmare och attackerna kommer tätare och tätare, speciellt då man talar om den kommande rättegången och om Mamma eller besöka platsen där hon bodde tidigare. Tiden går och det kommer fler och fler konstiga saker, hon glömmer bort saker, minns inte att hon ätit och kan för sitt liv inte ens förstå att hon har gjort vissa saker, som ex varit och handlat. Man börjar förstå att det är nått som är riktigt galet. Rätt som det är så börjar hon se vad hon kallar Demoner och hör röster som säger att hon skall skada alla i sin omgivning eller sig själv, att hon skall göra allt som står i sin makt att ta livet av sig och att hon inte borde leva. Nu är det riktigt farligt att vara nära henne, då hon kan få olika konstiga saker för sig, så som att kasta saker runt sig, hon rasar ihop i en hög och skriker, hon kan sitta och försvinna mitt i en mening och få en fjärrskådande blick och beter sig rent underligt i största allmänhet. Jag tar nu ett mycket jobbigt beslut och ringer till Barn och Ungdoms psykiatiska avdelningen i vår stad.Dom vill att vi kommer in ganska omg så dom får titta på henne, och vi får en tid inbokad.Vi åker ner tillsammans till avdelningen och knackar på dörren, hon får komma in och får ett rum tilldelat sig, nu går det sedan undan, vi har en otrolig tur på vår sida, en av Sveriges skickligaste barnpcykologer jobbar just på denna avdelning och han fattar tycke för min dotters historia och börjar utvärdera henne . Några dagar senare så har vi möte, och vi får då alla reda på att hon lider av Posttraumatisk stress Man kan ju tala om att man aldrig har hört talas om det hela, men dagens datum kan jag allt om det hela.Nåväl vi gör en behandlingsplan och kommer fram till att vi kan hålla det hela stånget men inte hjälpa henne, då hon snart skall upp i en rättegång och då kommer allt att komma tillbaka så allt arbete kommer att vara förgäves, målet nu är att få henne att fungera i livet.hon får ett eget rum på en sluten avdelning för ungdomar – hela jag dör, det är fan inte normalt att låsa in sina barn på sluta fängelseliknande avdelningar med kroppsvisitering mm och hela kittet, inte få ha snören örhängen skärp ringar eller andra vassa saker med sig och på sig. Tiden går och hon repar på sig lite, de så kallade blackouterna avtar med medicinering och strategiska sysslor. Familjen börjar hämta lite luft, Dotter får komma hem på permissioner över natten och helger och allt fungerar bra, hon får panik attacker lite nu och då men absolut inte lika vanliga som förr, Hon har även livat upp sig en aning och det hela ser ljusare ut.Då kommer det, det ar en månad sedan, min sambo vaknar av att någon gråter, jag minns det som i går det var en Fredag kväll, min dotter kommer in i vårt sovrum och blodet bara forsar från hennes vänstra arm. HELVETE tänker jag och kastar mej ur sängen, får tag i dotter och hivar ner henne i våran säng, up med armen och kollar, det är för mycket blod man ser inget. Jag rycker upp henne och bär ner henne i badrummet, på med duschen och skölja, min sambo kommer med sjuklådan och en massa handdukar.. Hon ställer sig bredvid min dotter håller om henne hårt och pratar lugnande till henne, jag gör rent och kollar vad som hänt, det är skärsår från ett rakbladsliknande föremål, såren går över hela underarmen från sida till sida, dom är inte så djupa men dom blöder som fan. Det ser ut som en katt har klöst henne, tre rader med ett par cm mellan.Tur fan man kan det här med sår och sånt, jag kikar på det hela och konstaterar att det är för grunda sår för att sys eller stripas ihop, det räcker med bandage. Vi ringer ner till avdelningen och dom säger åt oss att komma in omgående.Jag och dotter sätter oss i bilen och rullar ner, hon blir kollad från topp till tå, sen kollar dom mina bandage och jag får Mvg för dessa omläggningar hon vart kvar på avdelningen över natten och dagen efter så skulle hon hem igen. Det hela såg riktigt bra ut på kvällen men framåt 23.00 tiden så hörde vi ett grin från övervåningen och Sambon rusade upp. Denna gäng hade hon skurit sig rejält i vänster arm, ett ca 13 snitt varav minst tre var djupa, vidare så hade hon fyra jack om ca 10 centimeter på högra sidan av ansiktet, blodet rent ut sagt pissade från henne och hon var i chock hon hade som tidigare inget som helst minne av vad som hänt, detta är också mycket typiskt för Post Traumatisk stress. Hjärnan klarar inte av att hantera de hemskheter som hänt tidigare i livet, personer som min dotter som har varit utsatta för hemska saker som krig sexuella övergrepp tortyr mm och får diagnosens post traumatisk stress har en egenhet att när dom sätter sig ner i sin ensamhet och börjar fundera på vad som hänt så kan deras hjärnor för att skydda personen i fråga slå av sig, som att få kortslutning, det innebär inte att allt stannar, snarare tvärtom, Hjärnan går in på en annan växel och agerar, ofta så kan personer ta till andra metoder som exempelvis bränna sig eller skära sig för att flytta smärtan från insidan till utsidan, helt utan att vara medvetna om det.Nåväl i denna situation var det bara att rengöra och bada av henne, ringa avdelningen och få en dörr öppen in på den slutna avdelningen då vi inte kunde hantera det hela, situationen blev bara värre och värre, skadorna mer och mer och tätare och tätare.Hon blev intagen på den låsta avdelningen ett par dagar och fick sedan flytta till en halvöppen avdelning med övervakning.där gick allt bra och i torsdags så tog jag hem henne på prov igen och det hela har fungerat bra sedan dess, okej ett bakslag kommer att komma frågan är bara hur var och när.Nu är jag i kapp mej igen nu är vi framme till vad vi har i dag, vidare så kommer jag att blanda lite på denna blogg om vad som händer med Dotter och vad som jag annars vill skriva om, jag skriver detta för att jag har ett behov av att lätta på trycket via detta media, jag bser det lite som terapi och jag hoppas att det hela kan hjälpa någon eller att någon som inte vet vad dom skall göra skall få svar i frågorna, och vill någon kontakta mej ang detta eller andra frågor så hör bara av er, jag hjälper om jag kan.Nåväl senare så kommer det att komma lite om skolan och diverse andra saker som händer runt dotter och familjen i övrigt.- Tills vi ses igen så önskar jag alla läsare en god sömn

Min Dotter flyttar till ossMin dotter är hos oss över julen, vi försöker att göra den så bra som möjligt men det är svårt, vi har ett tungt ok på oss, som vi inte riktigt vet hur vi skall hantera.Vi är lite oroliga över hur min dotter har lidit och vi vet inte riktigt hur vi skall lösa alla bitar.Vad vi vet är att vi skall lösa dom vart efter dom kommer, det är svårt och tungt och jag märker att situationen är spänd och svår. Vi talar mycket med varandra och håller ihop i allt just nu. Jag talar med min Dotters advokat som hon blivit tilldelad och får av henne reda på att hennes styvfar kommer troligen att släppas ut och placeras i husarrest. Min dotter får något villt i ögonen och säger att hon vägrar åka tillbaka, hon kedjar fast sig om det behövs. Nu först blir jag riktigt förbannad på det hela och ringer upp Dotters advokat och talar om läget för henne och kräver ett snabbt beslut nu att min dotter får stanna hos oss, och fan i taket på ren Svenska det tar inte många dagar så får jag besked om att jag har fått huvudvårdnaden om min dotter, och att hon kommer att skrivas på vår adress och få börja i Svensk skola. Jag meddelar min dotter det hela och ser att hon blir glad. Dagen till ära så åker vi och köper färg och målar hennes rum som hon vill ha det. Det är en massa praktiska saker som skall fixas och ordnas.Min dotter kommer till ro och vi fixar fram lite saker från det tidigare hemmet och får dom skickade till oss, vi har lite olika Poliser på besök för att förhöra henne nu och då, vi får även åka till polisen för videoförhör. Det hela går långsamt och det tar tid, det är så otroligt mycket som skall gås igenom. Nåja min dotter börjar i skolan här och det rullar på, Hon skaffar sig vänner och det hela ser mest ut att arta sig bra, hon vill inte prata om vad som hänt så ja kontaktar hennes advokat och förklarar läget och får reda på att jag kan få ta del av förhör som kan hjälpa mej i hanteringen av min dotter.Det tar ett par dagar så får jag förhören, jag har redan talat om för min dotter att jag kommer att få dom och det är ok för henne, bara hon slipper prata om det hela. Det lovar jag henne jag skall inte fråga nått hon får prata när hon vill.Åtalspunkterna är ganska så snygga i detta fall, bara mot min dotter står styvfadern åtalad förOlaga hot sexuellt ofredande , misshandel, vanvård och även olaga vapeninnehav Det är vad min dotters advokat kommer att driva på hårt. Modern har misshandel olaga tvång och vapeninnehav på sin sidaDet är i stunder som detta man funderar på vad man gjort för fel, hur kunde jag se till att detta aldrig hänt. Man får även tankar som är detta sant vad är möjligt hur fan kunde folk låta det pågå.Min dotter och jag sitter och pratar lite om det hela, skrapar på ytan lite, modern hennes har inte direkt varit till stor hjälp i detta fall, hon har så att säga stuckit huvudet i sanden och vägrat se det hela med klara ögonMin dotter har försökt stoppa det redan 2002, då hon skriver en lapp och läggar på köksbordet där hemma. Mamman i fråga läser lappen där det klart framgår vad som hänt. Hon tar de två barnen och åker till Morfar, som bor en knapp kilometer där ifrån och lämnar barna där.Sedan återvänder hon till hemmet och frågar ut sim man om det hela, han erkänner och lovar att det skall ta stopp där. Vilket hon tydligen och uppenbarligen tror på, detta trots att han har för vana att misshandla henne och förnedra henne inför barna och alla andra. Sagt och gjort paret åker till Morfar som inget vet, och dom håller skenet upp och tar med sig barnen hem. Enligt min dotter går det en månad eller två och allt är lugnt för hennes del, hennes mor får utstå en hel del skit men det är inget som direkt påverkar dotter min.Men tiden går och snart så tar det hela fart igen, redan här kan man ju klart se hur lite som blev gjorts, det skylls på att mamman inte vågade för att få stryk, men i sanningen så skall det även nämnas att både Styvpappan och modern var ifrån varandra ett par veckor nu och då. Ex modern reser kort efter detta brev iväg ensam till Grekland och låter barna gå hemma med styvpappan, Inte en enda gång under de två veckorna försökte hon tillkalla hjälp. Styvfadern var iväg en 3-5 dagar per månad i rad och jobbade på annan ort, inte ett enda pip kom dd det från henne. I min värld så har mamman brytit mot alla modersregler som överhuvudtaget finns och ett par som inte finns. Hon har tyst medgivit att det är ok allt som händer, hon kan i dag inte förklara vad det var som gjorde att hon inte reagerade i denna sak, hon kan inte komma med en bra eller ens dålig förklaring.Det hela som fick stopp på det hela var en knäckt trasig liten flicka på 14 somrar, som trots skräck och hot vågade tala ut med en vuxen person som sedan satte fart på det helaOm jag visste vad detta innebar så hade jag önskat att jag aldrig blev född, detta var bara början på det helvete vi skulle komma att hamna i och det ser ut att bli rejält hett under oss en tid framöverSlut på Del 2

Jag får en dag ett sms på min mobil, det var i November 2005, det kommer från min dotter, som lever i Finland.Det lyder kort och enkelt.Vad hade du gjort om du fick reda på att en vän till dej råkat illa ut av sin far ?givetvis så svarar jag vad då ? har det hänt något.Min dotter lever ett annat liv med sin mor och styvfar och halvbror, långt från mej och kontakten har genom åren varit lite väl tunn. Klart ja blir fundersam på det hela så jag bestämmer mej för att ringa upp henne.Vi talar en stund om ditt och datt och om hur vi mår och så, sen kommer jag till frågan och frågar henne vad det rör sig om, jag får till svar att hon har en kompis som råkat illa ut av sin fader med en massa skit som hon säger.Jag talar om för dotter min att det nog är läge att anmäla dom. Det blir tyst en stund och jag frågar om det är några problem hemma. Nejdå allt är som det skall enligt henne, detta var i November.Efter ett tag så lägger vi på och jag talar med min sambo om det hela och vi kommer fram till att det troligen är som hon säger, en kompis som råkat illa ut.Det går ett par dagar och vi har kontakt via nätet och jag trevar runt det hela lite, men får inga luckor. En dag så ringer hon och frågar om jag kan ringa och prata med en av skolans personal, hon har problem med skolarbetet och får inte hjälp hemma. Givetvis lovar jag att ringa det sagda numret och jag skall göra det dagen därpå.Jag ringer över och får reda på att jag talar med skolan Syo konsulent hon frågar om jag vill prata med min dotter som sitter mitt mot henne, ja säger jo det kan jag visst göra. Jag får min dotter i luren och jag hör direkt att nått inte stämmer.Hon berättar för mej att hon har det svårt hemma med sin styvfar som ofredat henne sedan hon var 8 år, i dag är hon 15 år. Min värld rasar samman och jag kan bara lyssna till vad hon har att säga. Det tar bara någon minut för henne att tala om det för mej, men för mej känns det som år. Hon säger att jag skall tala med skol Syon igen och få reda på mer informationJag får damen i fråga i luren igen och får då reda på att dom skall åka ner och anmäla det hela till Polisen, bara ett par minuter senare. Jag frågar hur fasiken det är ställt och får reda på att hon har allt under kontroll, Polisen är förvarnad alla andra myndigheter som har med saken att göra är förvarnade och nu skall dom bara ha det första förhöret med min dotter. Jag frågar om jag skall komma dit så fort det går, och får till svar att dom skall kolla med polisen och andra myndigheter om det är bra.Vi lägger på och jag tar tag i min sambo och ser troligen ut som ett spöke, jag berättar vad som hänt och sen är det bara att bryta ihop en stund, jag känner en inre ilska byggs upp och jag funderar på att ta livet av någon, oklart om vem men någon ligger illa till.Det går ett par timmar så inger skolsyon tillbaka igen och talar om att allt gått jättebra, han är nu anmäld och häktad i sin frånvaro, modern skall in hon med på förhör och jag frågar vad som händer med min dotter, hon skall till ett skyddat hem och kommer att åka dit omgående, Syon skall ta reda på mer fakta och höra av sig, jag får tre minuter med min dotter i luren och jag talar om att jag tycker hon är väldigt modig och stark som vågar gå igenom detta och att jag kommer at komma upp. Hon ber mej då att avsakta lite och göra som Polisen och de andra inblandande säger, det är så kritiskt att få fast styvpappan i detta läge att om jag visar mej i närheten så kan han anan något och dra från ort och plats.Jag talar med min dotter i telefon ett par dagar till och från, jag talar med sociala myndigheter poliser och annat folk, jag får mer och mer information om vad som händer.En dag i December så ringer dom igen och meddelar att Mamman och hennes man kommer i dag att hämtas in av Polisen och förhöras, jag får även reda på att det är ok att jag kommer upp till dotter min. in i bilen och iväg.Vi möts på den plats där hon nu bor, ett skyddat hem, innan jag kommer fram så får jag ett samtal från dotterns moder som berättar vad som hänt och hon fattar inget alls, ren lögn tänker jag och jag håller henne kort och talar om att jag redan vet allt och är på väg dit. Hon säger då att hon inte vet var dottern är men det talar jag om för henne att jag vet och hon får säkert veta det senare. Några timmar senare så har v kommit fram och vi får ett möte med Sociala myndigheter och lite annat folk bland annat från polisen, vi får allt klart för oss och vi frågar om hon får följa med oss hem.Det får hon inte just nu men hon kan tänkas skickas ner till oss om ett par dagar då dom hunnit höra henne mer. Sagt och gjort vi umgås och kommer överens om att vi skall höra av varandra varje dag och att hon alltid kan ringa oss.Vi fick senare beskedet om att hon kommer att komma ner och fira Jul hos oss, och sen var det bara att ställa sig på flygplatsen och vänta på planet som tar henne till oss.Slut på Del 1

VännerEn vän har man hela livet, rätt som det är vaknar man upp och kommer på att man har en vän- hans om alltid ställer upp – inte begär nått. Abara finns där när man behöver han, aldrig luras eller på annat sätt talar i ondo.Han ställer upp i vått och torrt utan att aldrig ifrågasätta ditt agerande, han tröstar och hjälper till 100 %Genom en massa år så har det passerat en massa folk genom våra liv men det finns oftast alltid någon där i skuggan som alltid varit där, han eller hon som bara finns utan att göra mer eller mindre. Det är den personen som finns vid din sida då du delar ditt bröd med familjen, det är han som finns där då du kan ge hela världen av ditt bröd. Det är personen som skiter i om du är fattig eller rik. Han glädjs din framgång och sörjer din motgångHar man en sådan person i sitt liv så måste man vårda den personen, han eller hon vet om att du bryr dej att du önskar han allt gott. Du behöver inte ringa jämt och tala om det. Man bara vet att man kan lita på den andra personen så som du bör lite på din älskade eller familj. Det är personen som hjälper dej i svåra stunder, som kan tala och som kan lyssna på vad du har att säga, även om det är rätt eller fel. Det är en person som respekterar dej för den du är, inte vad du borde vara.Man känner en person efter att ha delat ca ett kilo salt sa en gammal bekant till mej, det ligger nått i det, man kan aldrig välja sina vänner, det är oss förundrat och turligen nog tydligen bestämt att man skall hitta sin motvikt här i livet.Sin vän ser på familjens helhet och hjälper alla om så behövs. Han eller hon finns där även om kärleken ändras till andra personer.Hur talar man om för någon att man önskar göra det samma för den andra personen ? Det kan man inte det känner personen av redan. Ord kan inte tala om vad som är en riktig vän.Skulle nu min vän läsa detta så vet han instinktivt om att det är han jag menar och han vet att jag gör allt för han, så som han gjort för mejHej Nizze Tack för att du finns - vi ses

Att leva med ångest och stress.Att leva med personer eller person som lider av posttraumatisk stress är inget som man önskar någon, man får vara på sin vakt så got som alla dygnets timmar. Man vet att det som orsakar stressen är mycket traumatiska upplevelser och det är svårt att arbeta med dessa upplevelser då de flesta som arbetar med det aldrig har lidit av det hela, eller ens kommit i närheten av det, tro mej jag vet.Efter en djupare kaotiskt trauma så kommer man till slut upp på fötter, det är då som det hela börjar, det är inte ovanligt att man får så kallade förnimmelser (Flashbacks) av vad som hänt tidigare, Hjärnan går då in i beredskap och kan i värsta fall slå ut sig själv, man faller då ner i ett mörkt hål och kommer efter en god stund ur det hela. Har man tur så finns det folk nära en som kan bryta det hela. Mycket viktigt är att om man skall bryta det hela så skall man inte stressa upp sig, man skall vara lugn och trygg, personen som lider skall och måste nästan känna dej och ha stor till lit till dej. Det kan ta en god stund innan man kommer i kontakt med personen som ligger i ett chock liknande stadie och ofta krampar med händer och spänner kroppen, man kan även höra ett mummel eller snyftandeDå man märker att man börjar få kontakt så ställ en rad enkla frågor som inte ens är revilant, jag brukar fråga m vederbörande vill ha mjölk i Teet Personen slår förhoppningsvis över hjärnan omedvetet åt ett annat håll och svarar ofta nått som va ? vad sa du ?. Då vet du att du har lyckats brutit det hela, Sedan så är det bara att ta sig till en för personen lugn och säker plats och prata lite löst om det hela. Det finns ingen mall för det hela men en sak som jag har lärt mej är att det ofta är till stor nytta att bara lyssna, försök inte förklara varför eller hur saker och ting blir som det blir, det fungerar inte riktigt så i deras världar. Låt mej ta ett exempelEn person som skär sig i armarna och sedan hävdar att det är någon annan som gör det, en så kallad demon eller liknande. Vi vet att demoner inte finns, det har en naturlig förklaring att en person som skurit sig blöder. Personen som har skurit sig kan mycket väl vara omedveten om att han eller hon gjort det, likt förbannat så vet man att det är just personen som gjort det. Förklara inte det för den skurna, i Hans eller hennes värld så har hjärnan just då haft blackout och det är hennes eller han verklighet. Personen har inte skurit sig, för hjärnan har kopplat bort det hela, Ofta när folk skär sig är det för att flytta smärta från det inre till det yttre. Det är inte helt ovanligt, det är lättare att ta känna se den yttre smärtan, Det är samma med personer som bränner sig med Cigg och andra föremål, de önskar flytta på smärtan.Man har ett heltidsprojekt att ta itu med om man skall försöka skydda en person så att personen inte kan skada sig, tänk dej i ditt eget hem, vad kan man skära sig på ? Knäckta Cd skivor saxar knivar elkablar leksaker plastsaker mm. Man får tömma hela huset om man skall skydda dom och även dra ur alla skruvar och spikar ur golv och tak. Du måste sedan hålla koll på dom dygnets alla 24 timmar, på toaletten i duchen på natten på dagen och så vidare. Man klarar det inte.Självskade syndromet kommer troligen att försvinna med träning och en massa ömhet och att roa personerna med annat, det är när personerna sätter sig ner och lyssnar på musik sitter vid datorn eller bara sitter och tittar ut som tankarna kommer och då kan det vara färdigt för deras del.Att låsa in dom på en avdelning hjälper men ställer inga garantier, rätt snart så kommer dom på olika sätt att skada sig om dom vill, det är bara personen som skadar sig som kan få det att stoppa, visst vi kan hjälpa till men det gäller att få personen att släppa dom tankarna, eller i alla fall att lära dom att leva med det hela och försöka ta andra vägar ur det hela.Det finns olika former av stress och panik jag tänker inte ta upp de enklaste former som de flesta kan lida av. Jag har valt PTS Det karaktäristiska kännetecknet på post-traumatisk stress är en samverkande uppsättning av olika ångesttillstånd som utvecklats som en konsekvens av att individen har blivit utsatt för en traumatisk livshotande händelse som krig, olyckor, naturkatastrofer, sexuella övergrepp och misshandel.Den ångestdrabbade försöker ofta att undvika allt som får en att minnas: tankar, känslor, sysslor, situationer. Därmed kan också förmågan att uppleva vissa känslor som kärlek, närhet och vänskap gå förlorade och få förödande konsekvenser i det vardagliga livet. Kännetecken på post-traumatiskt stress;• Ha upplevt, bevittnat eller konfronterats med en eller flera händelser som involverar faktisk eller hotande död eller allvarlig skada, eller ett hot mot den egna eller andras fysiska integritet.• Reagerat med en intensiv rädsla, hjälplöshet eller fasa. Vidare skall den traumatiska händelsen återupplevas på olika sätt och den drabbade undviker stimuli som associeras till traumat, eller uppvisa en känslomässig avtrubbning.• Symptomen består av plågsamma minnesbilder, svårigheter att koncentrera sig, sömnsvårigheter, mardrömmar, irritation och labilitet, förvirringstillstånd, olika fysiska symtom, ångest och depression.Alla psykiska besvär efter ett trauma är inte posttraumatiskt stress. De flesta som utsätts för trauma utvecklar inte posttraumatiskt stressyndrom. Många som får diagnosen förbättras spontant, det vill säga utan behandling.Vid behandling har det sociala nätverket en stor betydelse för möjligheten att kunna bearbeta ett trauma normalt.Kontakta vårdenOm du eller en närstående varit med om en traumatisk händelse och känner igen symptomen ovan bör du kontakta din psykiatriska öppenvårdsmottagning. Människas nervsystem är anpassat för vardagliga påfrestningar med en reserv-kapacitet som används vid behov. Vid hotande fara slår larmsystemet till. Hormonnivåerna stiger, människan är beredd till flykt eller attack. Om faran är konstant eller alldeles överväldigande fungerar larmsystemet inte längre. Istället för att agera blir människan passiv och hjälplös. Vanmakt är ett synnerligen svårt tillstånd att uthärda och i yttersta nödfall kan människan använda dissociation som försvar - hon försvinner från sig själv och sin verklighet och ser sin egen kropp utifrån. Verkligheten blir som en dröm. Människor som utsätts för tortyr dissocierar ofta och deras minnesbilder från dessa drömtillstånd blir mycket oklara och fragmentariska. Eftersom de aldrig tar in och bearbetar det som händer kan de heller inte tydligt återge det eller uttrycka det i ord.Människan fungerar på så sätt att hon försöker göra verkligheten så förståelig som möjligt. Hennes hjärna söker hela tiden sammanhang och mening i det som händer omkring henne. Hjärnan söker efter mönster och prövar oavbrutet olika hypoteser om orsakssammanhang. Den som är traumatiserad har varit med något som inte passar in i några mönster, tilltron till ett sammanhang i livet är rubbad.När människan utsätts för ett trauma som överstiger gränserna för hennes försvars kapacitet så sker ett sammanbrott på många olika plan.Vad gäller sinnesintryck så anpassar sig sinnesorgan och hjärna tillsammans mycket väl efter gällande omständigheter. Återkommandeljud sållas bort från medvetandet, en påträngande lukt uppmärksammas inte. Synintryck ordnas av hjärnan så att helheter bildas. Detta gäller inte i extremsituationer. Om ljud blir för höga kommer själva hörselcellerna i hjärnan att förstöras. Om smärtan blir för stark kommer själva förståelsesystemet att påverkas. Om smärtan är outhärdlig strävar hjärnan till att på något sätt förvränga eller förneka den yttre verkligheten.Människor reagerar på traumatiska upplevelser på en rad olika sätt. De kan reagera olika även på en och samma traumatiska händelse. Några reagerar omedelbart, andra har en fördröjd reaktion, kanske till och med år efter händelsen.Den som lider av trauman upplever vanligtvis en intensiv känslomässig smärta vid påminnelse av det traumatiska minnet, som gör att individen ofta försöker undvika minnena av händelsen, såväl som personer, föremål och situationer som på något sätt påminner honom eller henne om den traumatiska erfarenheten. Ansträngningar att undvika de traumatiska minnena är dömd att misslyckas. Minnena återkommer oundvikligen i form av mardrömmar och/eller inträngande oönskade tankar.Återupplevelserna uppstår på grund av att de traumatiska minnena är fastfrusna i vad som kallas det aktiva minnessystemet. Minnena förblir fastfrusna och återupplevelserna fortlever tills dess ångesten och rädslan associerad med det traumatiska minnet har minskat och individen på nytt kan uppleva en meningsfullhet med och ett sammanhang i tillvaron.Ytterligare så lider den traumatiserade nästan alltid av en oro över en återupprepning av den traumatiska erfarenheten och/eller en oro över att förlora kontrollen i ångest- eller vredesutbrott. Den kroniska oron, eller generaliserade ångeststörningen, leder till en hög nivå av överspändhet: individen är konstant lättretad, reagerar med en överdriven irritation på vardagliga händelser, är ständigt på vakt, och upplever ofta sömnsvårigheter.Ibland utvecklar individen en panikångest och därmed en rädsla för kroppsliga sensationer som tryck över bröstet och upplever då som om de inte kan andas eller som om de har yrsel. (Rädslan för kroppsliga sensationer kommer sig av att de utlöser antingen panikångest eller vredesutbrott.) Som ett försök att hantera dessa symptom börjar många individer att undvika andra personer, platser och aktiviteter som individen tidigare tyckte om.Undvikandet förvärrar den sorg och den depression som är kopplad till de ursprungliga traumatiska upplevelserna. Andra individer försöker hantera symptomen genom att dricka alkohol eller använda droger, som tillfälligtvis lindrar smärtan men egentligen förvärrar symptomen över tid och oundvikligen skapar nya problem.Många individer upplever en hög nivå av känslomässig smärta som påtagligt negativt påverkar relationer, hälsa och arbete. Allt för ofta förvärras individens smärta genom en oförmåga hos personer i det sociala nätverket (grannar, vänner, arbetskamrater, familjemedlemmar) att till fullo förstå allvaret i den känslomässiga smärtan. Han eller hon ger ibland råd som "Kom igen, det har hänt och det är över. Glöm bort det och gå vidare," eller " Det är Guds vilja." Fastän vanligen välment kan sådana råd fjärma individen från de människor de behöver som hjälp för att återhämta sig.Posttraumatisk stress är inte ovanligt. Ungefär 75 procent av den vuxna befolkningen har någon gång upplevt en livshotande händelse. Av dessa har som en konsekvens ungefär 25 procent utvecklat posttraumatisk stress. Ungefär 50 procent av dessa individer som utvecklade posttraumatisk stress tillfrisknade inom två år utan någon professionell behandling. Ungefär 6 procent av den vuxna befolkningen lider av en fullt utvecklad eller delvis utvecklad posttraumatiskt stressyndrom

Diskussionen om diagnosen multipel personlighet (eller DID; Dissociativ Identitetsstörning som det också kallas) verkligen ska få finnas eller inte har pågått sedan början på nittiotalet och är fortfarande het idag. Det finns en sida som tror starkt på fenomenet DID och att det är mycket mer frekvent än man tidigare har trott, samtidigt som det finns en annan sida som anser att DID endast är en artefakt som terapeuten orsakat genom hypnos och psykofarmaka samt att expansionen av diagnosen enbart bygger på en oklar, subjektiv definition av ordet personlighet.1 Många motståndare använder sig av ett berömt multipel personlighetsfall som dramatiserades i boken ”Sybil” när de ska motbevisa att diagnosen är rätt. Boken kom ut 1973 och handlade om en kvinna som påstods ha haft 16 olika personligheter och kom att få stor betydelse för området multipel personlighet då den i USA orsakade en slags DID-hysteri. Det fanns ytterst få fall av multipel personlighet i USA innan den släpptes, men ett antal år senare hade antalet fall ökat med hela 400 % och fortsatte att öka även efter det. I slutet av nittiotalet dök bevis upp som sade att boken Sybil var en verklighetsförfalskning och i upphittade material från möten mellan terapeuten och personen som ”Sybil” var baserad på framgick det enligt en del respekterade psykologer i USA att Sybils terapeut inte utforskade sanningen utan snarare ”skapade en sanning” så som hon ville att det skulle se ut. Alltså att hon ”gav” sin patient flera olika personligheter och framkallade en så kallad multipel personlighet efter eget tycke. Enligt en före detta terapeut till personen som boken baserades på var den verkliga ”Sybil” även synnerligen lätthypnotiserad och hade sett filmen ”Evas tre ansikten” (som handlar om en kvinna med DID) vilket hade gjort ett starkt intryck på henne och kunde ha gett henne impulser till att agera ut sin vrede och ångest genom att anta andra personligheter. Motståndarna till DID tar detta som ett representerande exempel på att diagnosen multipel personlighet inte finns på riktigt utan bara är något som framkallas av terapeuten. Förespråkarna för multipel personlighet/DID lyfter å sin sida fram att det finns fall av multipel personlighet där man har kommit underfund med att det är den rätta diagnosen redan innan man har kommit i kontakt med en terapeut, vilket visar att DID inte är något som framkallas av terapeuten. Multipel personlighet eller Dissociativ Identitetsstörning – vad är det? Minnesluckor vad gäller personlig information som varken är en effekt av alkohol/drogpåverkan eller del i en psykologisk process Närvaro av två eller flera distinkta identiteter/personligheter ”Identiteterna/personlig-heterna” tar då och då kontroll över patientens beteendeThe American Psychiatrical Association ger då och då ut uppgraderingar av boken DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder) som jag har förstått uppfattas lite som en bibel inom området psykiatri. I DSM IV finns med en beskrivning av multipel personlighet. Det är dessutom från denna bok som namnet Dissociativ Identitetsstörning, eller DID kommer ifrån. Enligt DSM IV har en person med multipel personlighet minst två personligheter/identiteter som upplevs ha en egen personlig historia, självbild och namn och personligheterna är ofta väldigt olika, t.ex. finns såväl aggressiva, tuffare personligheter som yngre, mer sårbara, utsatta personligheter. De uppträder dessutom vid olika tillfällen och är åtminstone till en början omedvetna om varandra. Information som en personlighet har tagit in överförs ofta inte till resterande personligheter, utan hålls till just den personligheten som intagit informationen, vilket leder till minnesluckor för ”huvudpersonen”. Tillfället då personligheterna byts kan ta bara några sekunder, och man kan ha allt från 2 till över 100 personligheter (men då är oftast grupp-personligheter inkluderade). Diagnosen multipel personlighet är dessutom betydligt vanligare hos kvinnor än hos män (9 fall av 10 är kvinnor). Multipel personlighet är en form av identitetsstörning, därför hamnar diagnosen i gruppen dissociationer (se ruta nederst). Fenomenet betingas av utpräglad benägenhet för bortträngning och är en extrem form av hysteroid personlighetsstörning. "Dissociationer kännetecknas av ett förändrat beteende eller upphävt självmedvetande. De har samband med psykiska trauman, svårlösta konflikter eller andra former av belastade händelser. Genom bortträngning och förnekande blir de underliggande problemen omedvetna trots att de ofta är uppenbara för omgivningen. Samtidigt uttrycks de i symbolisk form och får en temporär lösning genom symtomen. Symtomen är ofta dramatiska och mångskiftande i form av minnesförlust, automatiskt handlande, primitiva beteenden som liknar skyddsåtgärder hos djur, transtillstånd, förlamningar och epilepsiliknande anfall. Symtomen kan innebära en sjukdomsvinst och patienterna blir inte sällan misskända som simulanter. I regel är förloppet kortvarigt." En traumatisk bakgrundSom med de flesta dissociativa tillstånd hör multipel personlighet ihop med psykiska trauman, ofta skedda i barndomen. Multipel personlighet är en dissociation som i 85-95 % av fallen hör ihop med ett ofta långvarigt sexuellt utnyttjande i barndomen. Det är särskilt flickor som utsatts för sådana händelser, vilket kan vara en av förklaringarna till att det mestadels är kvinnor som får diagnosen multipel personlighet. Detta har lett till att vissa vill kalla diagnosen för Post-traumatic dissociativ disorder, PTDD, istället för bara Dissociativ Identity Dissorder, men personligen vill jag hålla mig till den senare eftersom det inte är alla fallen som bygger på ett sexuellt utnyttjande i barndomen. Då det gäller de fall där det dock förekommer kan sägas att barn har väldigt svårt att hantera en situation av sexuellt utnyttjande, då det oftast är en person som står nära till barnet, vilket samtidigt gör barnet helt beroende utav denna person. Eftersom det dessutom är ett barn kan han/hon i många fall inte veta vad som är rätt eller fel och kanske då inte berättar vad som sker för någon annan. För att samtidigt kunna behålla någon form av ”normal” relation till denne person och kunna behålla närheten till honom/henne istället för att skapa en distans utvecklar barnet en eller flera personligheter som en slags försvarskonstruktion. Det är ju egentligen kroppens sätt att reagera för att psykiskt kunna hantera otolererbara övergrepp och minnen, den löser situationen på detta sätt för att kunna fortsätta fungera utan att hela tiden behöva konfronteras med det inre trauma som ett sexuellt övergrepp skapar. Svårhittad diagnosDet är inte alltid lätt för en terapeut att upptäcka att en person har multipel personlighet. Det händer ofta att en person har fått gå i flera terapier och vistats på psykiatriska kliniker under diverse diagnoser innan han eller hon blir diagnostiserad som en DID-person. I många fall finns stora likheter med en borderline-problematik, vilket gör att personen får en fel diagnos. Dessutom är personen själv för det mesta omedveten om sina andra ”personligheter” vilket lämnar arbetet helt till terapeuten att försöka sätta rätt diagnos. En person som har multipel personlighet söker i många fall terapi för att han/hon tror att han/hon blivit galen, då man i en del fall kan höra dialoger av inre röster, ha perioder med minnesluckor, se självdestruktiva mönster i sitt beteende, och hitta märkliga föremål runt om i sitt hem (som då en ”annan personlighet” har lagt dit). BehandlingDe flesta personer med multipel personlighet är behandlingsbara, och kan uppnå en integration efter en längre tid i terapi, vilket är målet med en behandling. Med integration menas att de många personligheterna försvinner, eller förblir ”sovande” och att det är i huvudsak en personlighet som stannar i personen efter terapin. Alla uppnår förvisso inte en integration, en del lär sig att leva med de olika personligheterna och lär dem samarbeta och bli medvetna om varandra. En person med multipel personlighet/Dissociativ Identitetsstörning är i början oftast inte medveten om sina andra personligheter, de upplever en del symptom som gör att de i tron om att allt inte är som det ska söker upp en terapeut. En del symtom är som sagt minnesluckor, personen kan höra ”inre röster”, hitta udda saker i hemmet utan minne av att ha lagt dit dem (t.ex. leksaker, kläder som personen inte annars skulle ha på sig, osv), om personen skrivit dagbok kan det finnas delar i dagboken som han/hon inte känner igen sig ha skrivit och som inte låter som något han/hon i vanliga fall skulle skriva, med mera. Oftast upplevs en lättnad över att ha fått en diagnos och en förklaring till varför man beter sig på detta sätt; man får bekräftat att man i alla fall inte gått och blivit tokig.I framför allt USA finns mycket information om fenometet multipel personlighet, och det är även här som de flesta behandlingskliniker och terapeuter med kunskap om behandling finns. Detta beror på att det är i USA som de flesta fall av multipel personlighet har hittats, och vad det kan bero på har diskuterats otaliga gånger. Kanske spelar deras kultur en stor roll? Hur som helst finns det lyckade behandlingar, och den behandlingsmodell som jag funnit fungerar bra enligt den information jag använt mig av är en modell där man blandar psykodynamiska, kognitiva och strategiskt familjeteoretiska tekniker och formuleringar. Denna behandlingsform är rakt på sak med praktiska råd och det ägnas mycket tid åt att ”förhandla” mellan de olika personligheterna, få dem att samarbeta med terapeuten samt varandra för att så småningom fokusera på det tidiga traumat som är kärnan i hela problematiken. Att behandla en person med multipel personlighet liknar faktiskt ganska mycket en familjeterapi. Eftersom varje personlighet har eget minne, eget förflutet, egna tankar, eget namn o.s.v. måste terapeuten presentera sig och börja om från början med varje ny personlighet. Arbetssättet kan se helt annorlunda ut hos en personlighet än hos en annan och förhållningssättet mellan patienten och terapeuten varierar likaså beroende på om det gäller barnpersonligheten, tonåringen, den mer aggressiva personligheten, osv. Enligt psykologen Marta Cullberg Weston som skrivit två artiklar i ämnet multipel personlighet är det viktigt med en psyolog med kunskaper om hypnotisering samt psykodynamik. Hypnotiseringen är viktig när det gäller hanteringen av tramabearbetningen samt vid kommunikation mellan olika personligheter, och psykodynamiska kunskaper är viktiga då det kan ske överförnings-processer präglade av den tidiga traumatiseringen från patienten.Första delen utav terapin brukar gå ut på att tona ner på eventuella riskabla/självdestruktiva beteenden hos en viss personlighet, samt att försöka stabilisera det inre kaos som finns inuti en person med multipel personlighet och ge personen mer förståelse om situationen. För att få personligheterna att samarbeta på bästa sätt är det viktigt att terapeuten inte direkt går in på integrationen som slutmål eftersom detta skulle innebära ett hot mot personligheterna (vissa uppfattar sig som helt separata personer med egen kropp) och skulle skrämma dem samt inte få dem att samarbeta. Terapeuten bör även ta det lugnt i början med traumabearbetningen eftersom en del av personligheterna kanske inte är medvetna om traumat vilket även det skulle få dem att skrämmas undan. Hela första tiden kan ses som en slags kartläggningsfas och går alltså ut på att bygga upp förtroende och allianser mellan personligheterna och få dem villiga till samarbete genom terapeuten, samt att kartlägga hela det ”inre systemet” så gott det går. Terapeuten kan som hjälp sita en modell av systemet med uppgifter om de olika personligheternas namn, ålder, vilken tidpunkt i personens liv de uppstod, vilken funktion de fyller, vad de minns, vad de har för förhållande till de andra personligheterna, med mera.19 En av frontfiguerna inom området multipel personlighet är psykologen Collin Ross som en gång beskrivit det inre systemet hos en person med DID som ett hus där ”…not all rooms are connected to all others, some are connected by one-way-mirrors, some by intercoms, some by open doorways and som do not connect anywhere but the outside world. The therapist has to find out who lives in what rooms, and what other rooms they can enter and in what ways.”Kartläggningsprocessen fortsätter under hela terapin men efter att ha gått igenom första fasen är det dags att koncentrera sig mer på själva traumabearbetningen, eftersom det nu är traumat som är grundproblemet och anledningen till att personer med multipel personlighet börjar splittra sig i första hand. En del i detta är att succussivt minska minnesbarriären mellan de olika personligheterna, så att all behövande information kommer fram till ”huvudpersonen”. Detta är ett sätt att göra personen mer hel (ett steg i riktingen mot integration), då informationen om personens bakgrund delas med alla istället för att vara uppsplittat. Terapeuten fungerar här mer som en budbärare och tolk, och ”möten” mellan olika personligheter kan ske under hypnos med hjälp av terapeuten. Bearbetningen av minnesmaterialet och traumat är en väldigt viktig del av terapin, och här är det väldigt bra om terapeuten finns där som aktivt stöd. Det är bra om terapeuten steg för steg lyfter fram de smärtsamma minnena så att inte patienten blir översvämmad av dem på en gång. Man får ta små steg i taget helt enkelt. När barnpersonligheten (som oftast är den som minns mest av traumat) ska berätta om händelsen är det vanligt att han/hon tar på sig skulden och känner en skam vilket i många fall är kärnan till det självdestruktiva beteende andra personligheter har. Skammen och skuldkänslorna är viktigt att arbeta bort och är ett stort steg mot att få personen att integreras och må bättre. Eftersom det här är en kritisk fas kan en del personer med multipel personlighet då få ökat självdestruktivt beteende vilket innebär att de i en del fall bör tas in för en kortare sjukhusvistelse. Terapeuten kan i viss mån hålla det självdestruktiva mönstret i schakt genom att ha skapat vissa allianser mellan de olika personligheterna, tex att få de med självdestruktivt beteende att lova att inte ska skada de andra. Det är då av stor betydelse att få dem att förstå att de inte har egna kroppar, utan att det de gör med kroppen även påverkar de andra personligheterna fysiskt. Den här fasen är ganska svår och kritisk, samt kan vara emotionellt påfrestande för terapeuten likaväl som för patienten, men är behövlig för att uppnå lyckat resultat. Integreringen av de olika personligheterna sker stegvis. En del integreras under terapins gång medan det mellan andra behövs förhandlas fram en integration. Vissa terapeuter gör detta till en slags ritual för att understryka betydelsen, men alla anväder sig inte av den metoden. Integrationen är som ett upphävande av all den bortträngning som dominerat en person med multipel personlighets liv; det dissociativa försvaret behöver inte längre existera. Även efter integrationen är det viktigt att fortsätta med terapin, som ett slags avslut och som ett stöd under den ”rehabiliteringsfas” som personen får gå igenom med en anpassning till livet med en ny utgångspunkt.

Det är svart som natten – man har glömt alla våra ideal man gömmer sig hemmaMan söker sanningar som inte finns att nå. I drömmen så hade man vingar då kunde allting gåMen det enda som är kvar det enda som är kvar är verkligheten och jag längtar bort från verkligheten.Det enda som är kvar är verkligheten och den längtar jag bort från.Jag tittar ner i havet jag tittar på mej själv och det enda som jag ser är en siluett, Man kanske inte skall göra en så stor affär av det som ännu inte har skett. Men det gör mej galen att inte finna platsen där jag mådde så bra. Och jag är rädd att jag inte skall hinna till en tid där jag en gång var.Men det enda som är kvar är verkligheten och jag längtar bort från verkligheten. Och jag söker efter en plats i tidernas café söker efter tomhet där jag inte får vara med. Vi kan kasta eld av hat och jag nöter mina knän när jag kryper mot verkligheten och ljuset där i entrén.Det enda som är kvar det enda som är kvar är verkligheten, och den längtar jag bort frånJag såg en flicka klä sig naken, jag en pojke slåss med kniv, ja vadå en sen hon var nio han hade just fyllt fjorton. Hon slåde sex och han dödade sin vän.Jag såg en flicka skjuta heroin, sedan några år var det hennes lilla last. Jag såg ett likblekt litet litet barn, ja en pojke svepa skeppet i en hast, ja han svepte skeppet i en hast.I skolan ser man ingenting , hemma hänger morsan inte med, undertiden sjunker barnen allt djupare – öppna ögonen och se. Öppna ögonen och titta så får du se.

Det här med könsroller har säkerligen drabbat alla och envar Män är Män Kvinnor är Kvinnor det kommer vi aldrig ifrån, men vad är det som säger att just män skulle vara bättre eller sämre än kvinnor ? Troligen är det vi män som säger det.Nåväl problematiken ligger redan då vi föds, är jag en pojke vid födseln så kan man ge sig på att de flesta kläder filtar och andra tillbehör är Blåa eller mörkare i färgen.Är jag tjej av födseln så kommer det troligen rött rosa mm.Redan här har man en avvikande väg att gå, inte så förbaskat lätt att bryta då det är så har nog alltid varit så. Långt tillbaka i tiden så fick flickebarn smycken och gossebarn pilbågar.Flickor hängde genom åren efter modern i huset i hennes göromål, dom lärde sig in i sin roll direkt. Pojkarna följde sin far och lärde sig in i sin roll. Det vart fullt naturligt för samtliga partner att göra något annat.I dag så går ofta mödrar hemma med sina barn, inget fel i det. Men var är papporna ? Jo dom jobbar. Varför ? Jo män tjänar ofta mer än kvinnor, så det är en ren ekonomisk sak. Sen kan män inte vara gravida och vara borta flera månader från sitt jobb på grund av havandeskapet.Barnen föds och växer in i sina roller, vi ger dom pojk och flicknamn. Vi ger tjejerna dockor smink och en års premunation av min häst eller liknande. Pojkarna får bilar vapen och troligen en Kalle Anka tidning. Pojkarna börjar spela fotboll hockey mm, tjejerna drömmer om att sjunga och att få åka och rida..Barnen lobotomeras in i vad som skall vara tjej kille relation redan innan dom spottat ut nappen, inte undra på att det sedan är svårt att komma någonvart i dagens stressade samhälle, vi har ju för böveln själva vuxit upp i det och lärt våra barn vad som gäller för framtiden, vi som dom har genom åren fogat oss i mönstret.Att vi sedan växer upp och börjar ifrågasätta varför saker r som det är och försöker göra något åt det hela faller ganska platt på eget grepp. Männen har kommit på att dom vann, dom tjänar pengar och kvinnan skall gå hemma som en liten husslav och kallas älsklingen min dagarna i ända.Vad hade hänt om alla barn som föddes från och med i morgon fick en vit overall av BB. Döptes till ett namn som kan vara både pojk och flicknamn (Vi får nog hitta på några namn för att klara det)Mamman ammar barnen i ca 6 månader så kommer pappan hem och matar med flaska lika lång tidAlla barn får samma saker att leka med och alla barn får starta i samma skolor och göra samma saker, dom växer med andra ord troligen in i en renare miljö fri från tidigare fördomar.Man kan även tänka sig att man testar på skoj att ta ett flickebarn, klä henne i blått ge henne en pistol, köra iväg henne på fotboll och se om hon grabbar på sig och tar för sig mer av livetPå samma sätt tar man ett gossebarn och klär han i rosa – ger han en docka att leka med och kör iväg han till ett stall, vad hade hänt då med dessa barnVad som är säkert så om vi skall få ändring på kvinnosynen så får vi nog se till att öppna sinnet och inte skilja våra barn åt redan från starten- Ha en trevlig läsning var ni nu är JONTE