Min dotter har nu bott hos oss sedan i December, problemen har kommit och gått, det ena har avlöst det andra. Av hennes tidigare upplevelser som ni har kunnat läsa om i texterna Dotter + Styvfar = Sant och även Min Dotter flyttar till oss Så skall jag berätta vidare i historien och mitt mål arr att komma fram till dags datum.Nåväl ett par veckor in i Januari 2006 så har det varit ett par besök på Polisen för förhör, och återförhör. Hon har börjat skolan och även skaffat sig en del olika vänner. En dag så bara faller hon ihop och krampar som en besatt, hon rullar ihop i en liknande fosterställning och gråter och mumlar, fattar inte ett smack av vad som händer men kan snart konstatera att det hela liknar panik. Efter en god stund så får jag henne lugn och vi sätter oss ner och pratar om det hela, jag får förklaringen att det bara svartna och att hon fick en flashbacks av sitt tidigare liv. Jag konsulterar vid en tid senare en dockor som vill kolla henne lite närmare och attackerna kommer tätare och tätare, speciellt då man talar om den kommande rättegången och om Mamma eller besöka platsen där hon bodde tidigare. Tiden går och det kommer fler och fler konstiga saker, hon glömmer bort saker, minns inte att hon ätit och kan för sitt liv inte ens förstå att hon har gjort vissa saker, som ex varit och handlat. Man börjar förstå att det är nått som är riktigt galet. Rätt som det är så börjar hon se vad hon kallar Demoner och hör röster som säger att hon skall skada alla i sin omgivning eller sig själv, att hon skall göra allt som står i sin makt att ta livet av sig och att hon inte borde leva. Nu är det riktigt farligt att vara nära henne, då hon kan få olika konstiga saker för sig, så som att kasta saker runt sig, hon rasar ihop i en hög och skriker, hon kan sitta och försvinna mitt i en mening och få en fjärrskådande blick och beter sig rent underligt i största allmänhet. Jag tar nu ett mycket jobbigt beslut och ringer till Barn och Ungdoms psykiatiska avdelningen i vår stad.Dom vill att vi kommer in ganska omg så dom får titta på henne, och vi får en tid inbokad.Vi åker ner tillsammans till avdelningen och knackar på dörren, hon får komma in och får ett rum tilldelat sig, nu går det sedan undan, vi har en otrolig tur på vår sida, en av Sveriges skickligaste barnpcykologer jobbar just på denna avdelning och han fattar tycke för min dotters historia och börjar utvärdera henne . Några dagar senare så har vi möte, och vi får då alla reda på att hon lider av Posttraumatisk stress Man kan ju tala om att man aldrig har hört talas om det hela, men dagens datum kan jag allt om det hela.Nåväl vi gör en behandlingsplan och kommer fram till att vi kan hålla det hela stånget men inte hjälpa henne, då hon snart skall upp i en rättegång och då kommer allt att komma tillbaka så allt arbete kommer att vara förgäves, målet nu är att få henne att fungera i livet.hon får ett eget rum på en sluten avdelning för ungdomar – hela jag dör, det är fan inte normalt att låsa in sina barn på sluta fängelseliknande avdelningar med kroppsvisitering mm och hela kittet, inte få ha snören örhängen skärp ringar eller andra vassa saker med sig och på sig. Tiden går och hon repar på sig lite, de så kallade blackouterna avtar med medicinering och strategiska sysslor. Familjen börjar hämta lite luft, Dotter får komma hem på permissioner över natten och helger och allt fungerar bra, hon får panik attacker lite nu och då men absolut inte lika vanliga som förr, Hon har även livat upp sig en aning och det hela ser ljusare ut.Då kommer det, det ar en månad sedan, min sambo vaknar av att någon gråter, jag minns det som i går det var en Fredag kväll, min dotter kommer in i vårt sovrum och blodet bara forsar från hennes vänstra arm. HELVETE tänker jag och kastar mej ur sängen, får tag i dotter och hivar ner henne i våran säng, up med armen och kollar, det är för mycket blod man ser inget. Jag rycker upp henne och bär ner henne i badrummet, på med duschen och skölja, min sambo kommer med sjuklådan och en massa handdukar.. Hon ställer sig bredvid min dotter håller om henne hårt och pratar lugnande till henne, jag gör rent och kollar vad som hänt, det är skärsår från ett rakbladsliknande föremål, såren går över hela underarmen från sida till sida, dom är inte så djupa men dom blöder som fan. Det ser ut som en katt har klöst henne, tre rader med ett par cm mellan.Tur fan man kan det här med sår och sånt, jag kikar på det hela och konstaterar att det är för grunda sår för att sys eller stripas ihop, det räcker med bandage. Vi ringer ner till avdelningen och dom säger åt oss att komma in omgående.Jag och dotter sätter oss i bilen och rullar ner, hon blir kollad från topp till tå, sen kollar dom mina bandage och jag får Mvg för dessa omläggningar hon vart kvar på avdelningen över natten och dagen efter så skulle hon hem igen. Det hela såg riktigt bra ut på kvällen men framåt 23.00 tiden så hörde vi ett grin från övervåningen och Sambon rusade upp. Denna gäng hade hon skurit sig rejält i vänster arm, ett ca 13 snitt varav minst tre var djupa, vidare så hade hon fyra jack om ca 10 centimeter på högra sidan av ansiktet, blodet rent ut sagt pissade från henne och hon var i chock hon hade som tidigare inget som helst minne av vad som hänt, detta är också mycket typiskt för Post Traumatisk stress. Hjärnan klarar inte av att hantera de hemskheter som hänt tidigare i livet, personer som min dotter som har varit utsatta för hemska saker som krig sexuella övergrepp tortyr mm och får diagnosens post traumatisk stress har en egenhet att när dom sätter sig ner i sin ensamhet och börjar fundera på vad som hänt så kan deras hjärnor för att skydda personen i fråga slå av sig, som att få kortslutning, det innebär inte att allt stannar, snarare tvärtom, Hjärnan går in på en annan växel och agerar, ofta så kan personer ta till andra metoder som exempelvis bränna sig eller skära sig för att flytta smärtan från insidan till utsidan, helt utan att vara medvetna om det.Nåväl i denna situation var det bara att rengöra och bada av henne, ringa avdelningen och få en dörr öppen in på den slutna avdelningen då vi inte kunde hantera det hela, situationen blev bara värre och värre, skadorna mer och mer och tätare och tätare.Hon blev intagen på den låsta avdelningen ett par dagar och fick sedan flytta till en halvöppen avdelning med övervakning.där gick allt bra och i torsdags så tog jag hem henne på prov igen och det hela har fungerat bra sedan dess, okej ett bakslag kommer att komma frågan är bara hur var och när.Nu är jag i kapp mej igen nu är vi framme till vad vi har i dag, vidare så kommer jag att blanda lite på denna blogg om vad som händer med Dotter och vad som jag annars vill skriva om, jag skriver detta för att jag har ett behov av att lätta på trycket via detta media, jag bser det lite som terapi och jag hoppas att det hela kan hjälpa någon eller att någon som inte vet vad dom skall göra skall få svar i frågorna, och vill någon kontakta mej ang detta eller andra frågor så hör bara av er, jag hjälper om jag kan.Nåväl senare så kommer det att komma lite om skolan och diverse andra saker som händer runt dotter och familjen i övrigt.- Tills vi ses igen så önskar jag alla läsare en god sömn

Min Dotter flyttar till ossMin dotter är hos oss över julen, vi försöker att göra den så bra som möjligt men det är svårt, vi har ett tungt ok på oss, som vi inte riktigt vet hur vi skall hantera.Vi är lite oroliga över hur min dotter har lidit och vi vet inte riktigt hur vi skall lösa alla bitar.Vad vi vet är att vi skall lösa dom vart efter dom kommer, det är svårt och tungt och jag märker att situationen är spänd och svår. Vi talar mycket med varandra och håller ihop i allt just nu. Jag talar med min Dotters advokat som hon blivit tilldelad och får av henne reda på att hennes styvfar kommer troligen att släppas ut och placeras i husarrest. Min dotter får något villt i ögonen och säger att hon vägrar åka tillbaka, hon kedjar fast sig om det behövs. Nu först blir jag riktigt förbannad på det hela och ringer upp Dotters advokat och talar om läget för henne och kräver ett snabbt beslut nu att min dotter får stanna hos oss, och fan i taket på ren Svenska det tar inte många dagar så får jag besked om att jag har fått huvudvårdnaden om min dotter, och att hon kommer att skrivas på vår adress och få börja i Svensk skola. Jag meddelar min dotter det hela och ser att hon blir glad. Dagen till ära så åker vi och köper färg och målar hennes rum som hon vill ha det. Det är en massa praktiska saker som skall fixas och ordnas.Min dotter kommer till ro och vi fixar fram lite saker från det tidigare hemmet och får dom skickade till oss, vi har lite olika Poliser på besök för att förhöra henne nu och då, vi får även åka till polisen för videoförhör. Det hela går långsamt och det tar tid, det är så otroligt mycket som skall gås igenom. Nåja min dotter börjar i skolan här och det rullar på, Hon skaffar sig vänner och det hela ser mest ut att arta sig bra, hon vill inte prata om vad som hänt så ja kontaktar hennes advokat och förklarar läget och får reda på att jag kan få ta del av förhör som kan hjälpa mej i hanteringen av min dotter.Det tar ett par dagar så får jag förhören, jag har redan talat om för min dotter att jag kommer att få dom och det är ok för henne, bara hon slipper prata om det hela. Det lovar jag henne jag skall inte fråga nått hon får prata när hon vill.Åtalspunkterna är ganska så snygga i detta fall, bara mot min dotter står styvfadern åtalad förOlaga hot sexuellt ofredande , misshandel, vanvård och även olaga vapeninnehav Det är vad min dotters advokat kommer att driva på hårt. Modern har misshandel olaga tvång och vapeninnehav på sin sidaDet är i stunder som detta man funderar på vad man gjort för fel, hur kunde jag se till att detta aldrig hänt. Man får även tankar som är detta sant vad är möjligt hur fan kunde folk låta det pågå.Min dotter och jag sitter och pratar lite om det hela, skrapar på ytan lite, modern hennes har inte direkt varit till stor hjälp i detta fall, hon har så att säga stuckit huvudet i sanden och vägrat se det hela med klara ögonMin dotter har försökt stoppa det redan 2002, då hon skriver en lapp och läggar på köksbordet där hemma. Mamman i fråga läser lappen där det klart framgår vad som hänt. Hon tar de två barnen och åker till Morfar, som bor en knapp kilometer där ifrån och lämnar barna där.Sedan återvänder hon till hemmet och frågar ut sim man om det hela, han erkänner och lovar att det skall ta stopp där. Vilket hon tydligen och uppenbarligen tror på, detta trots att han har för vana att misshandla henne och förnedra henne inför barna och alla andra. Sagt och gjort paret åker till Morfar som inget vet, och dom håller skenet upp och tar med sig barnen hem. Enligt min dotter går det en månad eller två och allt är lugnt för hennes del, hennes mor får utstå en hel del skit men det är inget som direkt påverkar dotter min.Men tiden går och snart så tar det hela fart igen, redan här kan man ju klart se hur lite som blev gjorts, det skylls på att mamman inte vågade för att få stryk, men i sanningen så skall det även nämnas att både Styvpappan och modern var ifrån varandra ett par veckor nu och då. Ex modern reser kort efter detta brev iväg ensam till Grekland och låter barna gå hemma med styvpappan, Inte en enda gång under de två veckorna försökte hon tillkalla hjälp. Styvfadern var iväg en 3-5 dagar per månad i rad och jobbade på annan ort, inte ett enda pip kom dd det från henne. I min värld så har mamman brytit mot alla modersregler som överhuvudtaget finns och ett par som inte finns. Hon har tyst medgivit att det är ok allt som händer, hon kan i dag inte förklara vad det var som gjorde att hon inte reagerade i denna sak, hon kan inte komma med en bra eller ens dålig förklaring.Det hela som fick stopp på det hela var en knäckt trasig liten flicka på 14 somrar, som trots skräck och hot vågade tala ut med en vuxen person som sedan satte fart på det helaOm jag visste vad detta innebar så hade jag önskat att jag aldrig blev född, detta var bara början på det helvete vi skulle komma att hamna i och det ser ut att bli rejält hett under oss en tid framöverSlut på Del 2